Vad då för nordisk modell för arbetskraftsservice?
I maj 2022 träder en ny nordisk modell för arbetskraftsservice i kraft. I praktiken innebär termen förändringar i aktivitet som krävs av den arbetssökande. Alltså ännu tydligare: Man sköter inte längre ärenden med TE-byrån på samma sätt som tidigare. Så vad förändras?
Förändringarna i ett nötskal
OBS! I den här bloggen hänvisas bara till TE-byrån, men reformen gäller också de kommuner som deltar i kommunförsöket för främjande av sysselsättningen, då kommunen erbjuder sina kunder tjänster som här hänvisas till endast som TE-byrån.
Arbetssökande söker arbete på egen hand, som tidigare. En förändring mot tidigare är att arbetssökande utlovas individuellt stöd i ett tidigare skede än i den gamla modellen. Man får också stöd oftare än tidigare. TE-byråerna har alltså en mer aktiv dialog med den arbetssökande om jobbsökningen. Om den arbetssökande vill ha arbetslöshetsförmån krävs dessutom att hen söker ett visst antal arbetsmöjligheter (dvs. jobb), i princip fyra per månad.
Sammanfattningsvis kan man säga att modellens syfte är att arbetssökande ska få jobb snabbare än tidigare. Detta stöds genom de mest effektiva individuella tjänsterna och en mer aktiv interaktion med den sökande. Genom att söka överenskommet antal jobb förblir arbetslöshetsförmånerna oförändrade.
Man strävar efter att säkerställa modellens funktion med en årlig tilläggsbudget på 70 miljoner euro. I praktiken innebär det cirka 1200 nya tjänstemän vid TE-byrån som betjänar arbetssökande mer aktivt, effektivt och individuellt.
Bakgrund – Hur kom man fram till det här?
Målet med reformen är att övergå från en modell för arbetskraftsservice som ansetts vara passiv till en mer aktiv modell. Samtidigt strävar man efter att rikta tjänsterna mer effektivt enligt arbetstagarnas individuella behov. Alla behöver ju inte samma service från TE-byrån, så det är viktigt att identifiera kundens behov i tid och agera därefter.
En av de bakomliggande orsakerna har varit Finlands relativt låga sysselsättningsgrad jämfört med de övriga nordiska länderna, likaså sysselsättningstjänsternas kvantitet och kvalitet. Att höja sysselsättningsgraden anses för sin del vara en förutsättning för att upprätthålla och utveckla en välfärdsstat.
Modellen förväntas påskynda tillgången till sysselsättning och justera påföljdssystemet inom arbetslöshetsförmåner. Den arbetssökande är alltså arbetslös kortare tid och vid eventuell försummelse straffas hen inte lika mycket som tidigare.
Arbetssökandes vardag förändras
Naturligtvis kommer den nya modellen också att medföra förändringar i de arbetssökandes vardag. I fortsättningen är den service som de arbetssökande får mer individuell än tidigare, och det första mötet med en sakkunnig vid TE-byrån äger rum i ett tidigare skede – högst fem dagar efter att man registrerat sig som arbetssökande. Vid behov kan detta också föregås av en preliminär kartläggning av den arbetssökandes situation samt av rådgivning om till exempel ansökan om arbetslöshetsförmån.
Efter den första kontakten får man mer stöd än tidigare. Under de första tre månaderna av jobbsökningen träffar den arbetssökande TE-byråns sakkunniga varannan vecka. Om jobbsökningen varar över sex månader upprepas den intensiva serviceperioden i en månad. Mellan mötena söker den arbetssökande jobb enligt överenskommelse och deltar i tjänsterna enligt överenskommelse i sysselsättningsplanen.
I den nuvarande modellen har den första intervjun ordnats inom två veckor och de efterföljande intervjuerna var tredje månad.
I fortsättningen kan den arbetssökande bättre påverka sin egen jobbsökning och själv bestämma vilka arbetsmöjligheter hen söker. Det är dock fortfarande möjligt att TE-byrån skickar arbetserbjudanden. De blir dock förpliktande först när arbetslösheten har varat minst sex månader från den första intervjun, eller om den arbetssökande inte har rapporterat att hen har sökt det överenskomna antalet arbetsmöjligheter.
Det överenskomna antalet arbetsmöjligheter som ska sökas registreras i den personliga sysselsättningsplanen. Antalet kan vara högst fyra arbetsmöjligheter per månad, vilket inkluderar sökning av jobb som föreslås av TE-byrån. Det överenskomna antalet kan vara lägre, till exempel om det inte finns några arbetsmöjligheter eller om den sökande är partiellt arbetsoförmögen. Även här bedöms den arbetssökandes situation individuellt.
Skyldighet att söka arbete
Att söka jobb är fortfarande en förutsättning för att få arbetslöshetsförmån, nytt är det månatliga minsta antalet arbetsmöjligheter som ska sökas. I de flesta fall måste minst fyra arbetsmöjligheter sökas per månad, vilket inte borde orsaka någon förändring för en aktiv arbetssökande jämfört med nuvarande.
Förpliktande innebär att man måste agera enligt den, annars kan grunderna för arbetslöshetsförmån omprövas. Då är det möjligt att man åläggs karens under vilken arbetslöshetsförmån inte betalas ut – till exempel ett förpliktande arbetserbjudande innebär att man måste söka ett jobb som TE-byrån föreslår, om det inte finns ett giltigt skäl att inte söka. Om man ändå söker arbetsmöjligheter enligt överenskommelse är TE-byråns arbetserbjudanden dock inte förpliktande.
Arbete och arbetsmöjligheter
Vad då för arbetsmöjlighet? Vad ska man söka för att få stöd? En arbetsmöjlighet betyder jobbsökning, men i en något vidare bemärkelse än att skicka en jobbansökan om ett ledigt jobb.
Att söka arbetsmöjlighet innebär ”inlämnande av arbetsansökningar, inlämnande av en öppen arbetsansökan till ett företag som inte har meddelat om lediga jobb samt andra direkta kontakter med arbetsgivare vid jobbsökning”, skriver Arbets- och näringsministeriet på sin webbplats.
Som ett förtydligande uppges också att arbetsmöjligheten som söks måste vara sådant där man kan förvänta att den arbetssökande sysselsätts. Med andra ord söker en professionell svetsare som regel ett jobb som svetsare – eller andra uppgifter som är lämpliga för den egna kompetensen – och slösar inte bort sin tid på att söka jobb som lärare på dagis eller hjärtkirurg. Detta bör också förhindra sändning av ”onödiga” ansökningar, när varje arbetsmöjlighet som söks bör passa den sökande.
Vad händer om man bryter mot förpliktelsen som utfärdats?
Den första glömskan eller försummelsen medför en påminnelse. Om förfarandet upprepas fastställer TE-byrån en karens på fem förmånsdagar. Följande gång i den här graderade modellen medför en karens på 10 förmånsdagar och vid försummelse därefter förlorar man sin rätt till arbetslöshetsförmån tills vidare.
I den nuvarande modellen, som slopas när den nya modellen träder i kraft, har konsekvenserna varit mycket mer drastiska. Den första försummelsen för att söka ett jobb som TE-byrån har erbjudit har omedelbart medfört en karens på 60 dagar, så i detta avseende är förändringen anmärkningsvärt mild till den sökandes fördel.
Även konsekvenserna av att neka till ett säkert jobb minskar. För närvarande får man i princip en period på 90 dagar utan ersättning om man vägrar att ta emot ett erbjudet jobb, medan motsvarande period i den nya modellen är hälften av det, dvs. 45 dagar.
Konsekvenser för permitterade och personer som arbetar en förkortad arbetsvecka
Antalet arbetsmöjligheter som ska sökas avtalas med den permitterade först i den andra jobbsökningsdiskussionen, när permitteringen har varat tre månader från den första diskussionen. Före det finns ingen skyldighet att söka jobb. Permitterad på deltid (om arbetstiden har förkortats) ska söka minst en arbetsmöjlighet under en period på tre månader.
En inledande intervju ordnas också för permitterade. Under de första tre månaderna kan en permitterad person begära fem kompletterande jobbsökningsdiskussioner. När permitteringen varat tre månader ordnas en jobbsökningsdiskussion med den permitterade, utom då permitteringen precis håller på att ta slut. Skyldigheten att söka arbete träder inte heller i kraft om man vet att permitteringen upphör inom högst en månad efter den planenliga jobbsökningsdiskussionen när permitteringen har varat i tre månader.
Efter en permittering på sex månader hålls två kompletterande jobbsökningsdiskussioner – även för dem som permitteras genom arbetstidsförkortning om arbetstiden är under fyra timmar i veckan
I övrigt likställs permitterade på heltid med arbetslösa.
Konsekvenser för deltidsarbetande
En arbetssökande som arbetar deltid ska söka minst en arbetsmöjlighet under en period på tre månader. En jobbsökningsdiskussion ordnas var tredje månad. Detta gäller även deltidsarbetande som arbetar mindre än fyra timmar i veckan, samt dem som arbetar med ett så kallat nollavtal, vars avtal inte garanterar några arbetstimmar alls.
Verkningar vid (kortvariga) studier
Studierna avtalas i sysselsättningsplanen innan de påbörjas. Under studier som varar längre än en månad och som stöds av arbetslöshetsförmån ordnas i regel inte jobbsökningsdiskussioner för arbetssökande. En person som studerar med arbetslöshetsförmån eller som deltar i arbetskraftsutbildning som varar högst en månad är skyldig att söka arbete.
Studerande som utför kortvariga studier omfattas av den ovannämnda permitterades skyldighet att söka arbete, även om de samtidigt arbetar deltid.
Sammanfattning
Så vad förändras? Arbetssökande får allt mer individuellt stöd i sin jobbsökning. Den sökande får också större frihet att söka jobb, så länge hen söker minst det överenskomna antalet arbetsmöjligheter (i allmänhet fyra) per månad. Då blir TE-byråns arbetserbjudanden förpliktande först efter sex månaders arbetslöshet. Den nya modellen för arbetskraftsservice har också lättare karens än tidigare.
Läs mer om ämnet här: https://tem.fi/sv/fragor-och-svar-om-den-nordiska-modellen-for-arbetskraftsservice